Göteborgsposten – 30 juni 1860, sida 1

Den Drunknade.) Ur en polistjenstemans anteckningar. De brottsliges hemliga spel var vågadt, men väl beräknadt. Hade Hamilton lyckats förmå miss Osborne, i hvilken han var vansinnigt betagen, att gifta sig med honom, skulle han djerft hafva fordrat delning af enkans egendom emellan denna, Ferris och sig sjelf och tvifvelsutan skulle han lyckats skrämma henne till eftergifvenhet. Ett starkt prof på det afgjorda herravälde de båda männen vunnit öfver mrs Blake var, att hon ej vågade vägra dem ett lån af femhundra pund, hvilket de begärde en dag efter sin återkomst till London. Ingenting annat, än det allt öfverväldigande raseriet hos en svartsjuk och hånad qvinna, skulle ens för ett ögonblick kunnat bryta de starka fjettrar Hamilton laggt på henne. Det var, i förbigående sagdt, Ferris som observerat mina täta besök på Tre Tunnor och sagt henne hvem jag var — en underrättelse, hvilken såsom läsaren vet, mycket förökade hennes nervösa fasa. De andra båda brottslingarne togo äfven mitt uppträdande som en vink, att för en tid göra sig osynliga på stället, och äfven sex) Forts. fr. n:o 144—149,