Göteborgsposten – 30 juni 1860, sida 1

yttrade han i låg, nervös ton. Ni kände na turligtvis igen rösten. Lätt igenkännelig. Mr Blake, naturligtvis. Kommer! Klockan nio i af ton på Drufvan Wine-Street. På en halftim mas tid. Kommer! Jag nickade bifall. Hua skyndade bort med pilens hastighet och såg: omedelbarligen derpå svettig och röd ila omkring öfverallt, med grogg, öl, pipor c., emottaga be talning för varorna och oförtöfvadt bära pennin garne till den inre skänkan, samt sedan, utar uppehåll, ånyo ila ut i källarsalen, lastad mec glas, buteljer 0. 8. v. Stackars karl! mrs Blake höll honom i hårda tyglar! Jag infann mig vid utsatt tid på Drufvan Staxt derefter kom den arme Barton Brice, År. me, sade jag. Det är icke det rätta uttrycket ty han var mycket väl klädd, bar ett präktig! guldur samt en massiv urkedja af samma metall och innan jag varit tillsammans med honom tic minuter, sade han sig vara en man på sjutuser pund sterling. — Ja, aldraminst sju tusen pund. Ack ja -— Det låter som en dröm, att ni gift e med enkan Blake! — Verkligen? gör det så? Jag endast önskar... Såhär förhöll det sig. Turen hade to: talt öfvergifvit mig — mina fickor voro alldeles tomma. Mrs Blake hyrde ett värdshus, hvar: est hon trodde att min sång skulle blifvå af vär: