Göteborgsposten – 27 juni 1860, sida 1

SAARNAK RER taga i geometrisk proportion, ty ju fåtaligare de bli, desto mera skola de påskynda densamma Troligen komma de att sedan förråderna förts ombord, segla af på en gång. Garibaldis uppI förande mot dem, måste ha öfvertygat dem om att de icke ha något att frukta af honom, men I hvad de säkerligen befara är att, om några tusen I man bli efter, stadsboerna skola handla på egen hand och angripa dem. Det var med afseende derpå som de ackorderade i fördraget, att de sju politiska fångarne skulle qvarstanna i citadellet såsom gisslan tilldess den siste soldaten afrest. j Fastän folket har upphört att hvissla, så hurra dock trupperna ännu alltjemt; icke blott då ett detachement afgår, utan äfven när fartyg lastade med mörsare eller ammunition lemna hamnen, höres ett Viva il re! Om de hade vunnit en stor seger skulle de icke kunnat ropa högre; såsom sakerna nu stå, roar man sig mycket deråt och erinrar sig de historier, som de neapolitanska officerarne förr berättade om det ärofulla återtåget från Veletri, hvilket de framställde nästan som en seger. För hvarje neapolitanskt fartyg, som afgår, andas staden friare, ehuru ett stort antal neapolitanare ännu är i dess grannskap och Bourbonernas hvita flagga ännu vajar från citadellet. — Fastän barrikader ännu hindra passagen på de flesta gatorna — ett minne af den öfverståndna faran — så råder här merå lif och frihet än det gjort under de sistförflutna elfva åren. Det är som hade hela staden tillbragt åratal i fängelse och vore nu befriad och njöte frihetens första ögonblick. De berättelser om polisens godtyckliga framfarande och om det förtryck den utöfvade, som man får höra, förekomma nästan otroliga. — Intet hus, ingen bod finnes, som icke varit skådeplatsen för dess brutalitet, och ingen familj har sluppit att ofredas af den. Polisen hade högsta makten, och alla måste rätta sig efter den. Maniscalco emottog befallningar direkte från konungen och brefvexlade flitigt och hemligt med honom. Polisdirektören hade betydliga summor till sin disposition, för hvilkas användande han icke behöfde redogöra. Tusentals hemliga polisagenter trängde sig in i husen och tjenstgjorde ofta som verktyg åt enskilt hämnd. Deras blotta angifvelse var tillräckligt bevis, hvaremot hvarje annat vittnesbörd ingenting betydde. Sedan denna grundsats en gång för alla var antagen, blefvo ransakning och dom blotta formaliteter, som man i de flesta fall uraktlät. Denna ohyra hade innästlat sig så öfverallt, att de förtroligaste vänner knappast vågade meddela hvarandra sina tankar af fruktan att de skulle rapporteras. Isynnerhet under de tvenne sistförflutna månaderna var ingen trygg för en enda timme och hvar och en gick darrande till BÄNgS. ; Och dock — hvartill tjenade detta skräcksystem? Det kunde icke hindra menniskor att): conspirera och göra demonstrationer. VWVåldsåt-: särder vidtogos deremot, arresteringar i stor ska-1l a egde rum utan att polisen kunde upptäcka li jelfva hufvudmännen för sammansvärjningen. Ha-1l ets frimureri var så utveckladt att nästan hvar!