Göteborgsposten – 23 juni 1860, sida 1

rerat sina förbindelser. Man tillade dessutom att han, få månader efter sitt giftermål med den närvarande mrs Blake, på hvilken han snart blef vansinnigt svartsjuk, så djupt nedsjunkit i dryckenskap att han tvenne gånger sväfvat i lifsfara under anfall af delirium tremens och oupphörligt varit så drucken, att hans hustru uteslutande öfvertagit ledningen af värsdhusrörelsen samt allt hvad dertill hörde, utan att någonsin rådfråga honom eller ens tillåta honom yttra sig i den obetydligaste sak; medan hon å andra sidan, i stället för att söka dämpa hans vansinniga begär efter rusdrycker, tvärtom i detta enda fall tillät honom följa sin böjelse. Det var sålunda möjligt att hon, för något ondt ändamål, bäst kändt af henne sjelf, i hans af dryckenskap förmörkade bjerna inplantat den föreställningen, att han var insolvent; möjligen hade hon dessutom, för att under någon tid blifva honom qvitt, narrat honom att under några veckor eller månader hålla sig undan för sina inbillade kreditorer för att derigenom undvika bysättning. Huruvida det funnits någon bestämd grund för Blakes ursinniga svartsjuka, kunde jag ej få veta, och således ännu mindre, om det fanns någon som företrädesvis varit gynnad af den lättsinniga hustrun, ifall hon verkligen varit det. Allt detta må synas såsom alltför obestämda misstankar och slutledningar, för att af dem dra