Göteborgsposten – 18 juni 1860, sida 1

svenska sången! Jag finner tillochmed rösten behaglig hos dem som nu rösta för en endast lyrisk nationalteater. Det var rätt lustigt med herrarne Hamilton och deras, historier om det religiosa tillståndet i Danmark, Men det var förargligt att komma i tidningarne för så litet och att komma så der som en spinkig man med slipadt ansigte och blå glasögon. De blå glasögonen borde just lända grefve Henning till ursäkt för det han icke sett saken i sin rätta, dager. Men att han är spinkig — fy, det stöter återigen vår nationallära, det är som ville Danskarne säga, att vår kung illa föder sina tjenare eller att, hvad snille de än ega, deras födgeni åtminstone är dåligt. Påstå de att baron Hugo talat osanning, så är det i sanning fult. Insamlingen för Garibaldi pågår alltjemt och med stor entusiasm. Sedan ran läst i tidningarne, att han menade, det man äfven med en lia, en yxa eller tillochmed en spik kunde anfalla tyranniet, så kommer säkert mången att gifva sitt bidrag. Man lär redan behötva magasiner till dessas förvarande och det hviskas att damerna hålla på med broderandet af en hedersfana samt att något gentilt handelshus bereder sig att på egen bekostnad utrusta ett fartyg för att öfverskeppa alltsammans till sin bestämmelseort. Innan detta sker, är dock troligen hela Sicilien redan eröfradt, men sedan, när vi få höra talas om bataljerna mot Bombasterna på fasta landet, skola vi glädja oss och tro, att det svenska stålet biter bäst på dem. Norska regeringen har från kungliga teatern hyrt en, som sjunger bas och en, som som spelar basfiol, för attillustrera kröningen i Throndhbjem. Bara de icke spräcka den skröpliga domkyrkan med sina kraftiga toner. Att de emellertid få göra en angenäm resa — det är utan all norsk fråga. Prins Oscar har nu också rest sin väg. Landsorterna få roa sig med allt det kungliga goda, som vi eljest njuta till hvardagspis. Oss återstår blott att sköta tjensterna för dem, som tagit tjenstledighet, att nyfiket titta på de nyfikna landsortsresenärerna, som flöda till staden, att någon gång med dem besöka lustslotten och småteatrarne eller också att rakt ensamma njuta naåturlifvet med att bada hos Gjörckes, äta middag på Hasselbacken och meta löjor vid Lidingöbro. B. P.