Göteborgsposten – 15 juni 1860, sida 1

ning väckte. Men jag uttröttar er kanhända mec dessa detaljer? — Nej, för ingen del. Var god och fort sätt som ni begynnt. — Då vi kommit tilll Quebec, vid Sanc Lorencefloden, och under den tid af tre veckor vi der vistades, återkom den gamla känslan a! ledsnad med lika mycken styrka som någonsin förut. Sedan jag ett halft dussin gånger besectt stadens märkvärdigheter, var jag glad att tillgripa den förströelse stadens spelbus förmådde erbjuda. Fördömda villa! eländiga svaghet! tillade han vildt; blott en har jag att tacka för det jag sedan blifvit vasall under en man, som jag hatar och afskyr, och slaf åt min onkels mördare ! Jag satt tyst. Mr Stetton återvann snart tillräcklig fattning för att fortsätta sin berättelse, och återtog: — Den spelhåla, vi oftast besökte, var ett rum i första våningen af La Coq, ett värdshus i den lägre delen af staden och så beläget nära intill kajen, att en balkong, utbyggd från spelrummet, sträckte sig ut öfver St Lorencefloden. Denna balkong var i vackert väder en omtyckt plats för tobaksrökande spelare under uppehållen i det aktiva spelet, eller då de blifvit upphettade af spelets omvexlingar. Le Coqs kunder voro vanligen mindre köpmän, skeppsegare samt sjökaptener, och insatserna för det mesta mått