Göteborgsposten – 11 juni 1860, sida 1

blicklig nyfikenhet och försvunno ur mitt minn: tills jag af senare händelser erinrades om dem M. Achilles Morny hedrade mig ej med den rin gaste uppmärksamhet, hvilket, efter den vänd ning affärerna togo, var mycket lyckligt. Fem eller sex månader hade förflutit, och jag gick utefter Halfmångatan i Piccadilly, då min uppmärksamhet väcktes af ett häftigt ovä sende i första våningen af N:o 11 på denna gata Ett af fönstret stöttes upp och genom detsamma utkastades en hel mängd glas och porslinsvaror på gatan af en qvinna, som på samma gång med full hals ropade, mord! mord! Jag skyndade till husporten och knackade häftigt på tills den öppnades af värdinnan, en mrs. Parkins, den jag visste vara enka efter en sjöofficer, och som genom att uthyra möblerade rum sökte få sin knappa pension att räcka till. Hon förklarade, att det ursinniga oväsende som nu pågick en trappa upp blott var ett häftigt gräl emellan en utländsk herre och hans hustru, hvilka bodde der. Frun, som var mycket svartsjuk af sig, misstänkte sin man för någon kärleksintrig med en miss Vignolles. Vignolles! Vignolles! afbröt jag; namnet förefall mig bekant. Mannen, monsieur Morny ..-. Morny! Vignolles! — Jag kommer nu ihåg. Ursäkta mig. Var god och fortsätt. W