Göteborgsposten – 11 juni 1860, sida 1

lugnt vatten är tillryggalagd med några få raska årtag, och å den andra sidan de små moderna ångfartygen, icke stort större än roddbåtarne, kila åstad med hastigaste fart utan att bry sig det minsta om strömmen och icke alls rädda att stöta på grund, hvilket nu dagligen händer hvarje skuta, som något låter vattnet drifva med sig. Sådana der miniatyrångbåtar hjelpa en numera fram nästan öfverallt, der man förut beundrade kraften i dalkullornas armar eller svadan i madamernas konversation. Det piper ner vid en brygga, man förstår signalen, springer ombord och vips ryker det åstad till Liljeholmen, der man kan leka kurragömma i tunneln, eller till Carlberg, der man tittar på de kortskörtade kadetterna, eller till Manegen, der man ser långsvansade hästar och lätt uppskörtade amasoner, Mindre Teatern har på senare tiden gjort mindre goda affärer, hvilket härrör, efter hvad man kan tycka, endast och allenast af någon slapphet hos den ostadiga Stockholmspubliken, som dessutom under säsongen haft så många teatrar att förlusta sig med, att det vore förlåtligt om den icke ständigt valt den bästa. Herr Stjernström gör fortfarande sin teater icke blott till en skola för unga hoppgifvande talanger utan äfven till en scen, der fullt utbildade sådana städse äro för allmänheten att se och beundra och detta, oaktadt man värtvar ifrån honom den ena goda sujetten efter den andra. Ett extra nöje har Mindre Teatern beredt oss genom de Köpenhamnska danskonstnärernas uppträdande. Raderna äro dock icke fullsatta, ty den publik, som för några år sedan på kungliga teatern förtjustes af Lydia Thompson, är icke der utan håller sig på cirkus. Juliette Prices konstnärskap förtjenar också bättre ögon än sådana som i dansen endast söka en , roman för herrar. Visst var Lydia vacker och visst dansade hon engelskan som en engel, åja, men Juliette är också en engel och skillnaden mellan dem är, att då man hos den förra fästade sig vid det, hvarmed hon vidrörde jorden, så söker man hos den senare vingarne, med hvilka hon höjer sig öfver densamma. Dansen, för att vara en skön konst, fordrar icke blott gratiens form utan mest dess sätt att vara. Att förstå hvar sratien är och hvar den icke är, dettå återisen är en konst, som få hafva lärt sig och vartill, såsom jag tror, fordras en naturlig ren smak och icke alls sinne för konsten. Andtligen efter det myckna regnet hafva vi kommit på det torra, löfven äro utspruckna och sommarkänslorna uppsluppna. Men utt öfverste Hasum, guvernören på Barthelemy, commit hit och att Hylten-Cavallius kommer utt taga afsked, det ser ut som någonting be.ydelsefullt. B. P.