Göteborgsposten – 6 juni 1860, sida 2

handelsbok tillerkänd. Dervid eger ock full jemlikhet i formåner och olägenheter rum; ty svarandens böcker, om de äro ordentligen förda och några särskilda omständigheter eljest icke förekomma, bevisa då lika mycket, som kärandens. Helt annorlunda är forhållandet i tvister emellan köpmän och ickeköpmän. Att dervid till förmån för käranden tillägga en af honom sjelf gjord anteckning, hvilken svaranden icke eger att med en likartad anteckning annullera, kraften af halft bevis, strider så emot andan af hela vårt bevisnings-system i öfrigt, att en sådan lag knappt synes kunna försvaras ens ur synpunkten at den allmänna kreaitens intresse. Men nu är den, såsom utskottet redan visat, skadlig äfven för denna, och bör derför så mycket hellre alldeles försvinna. Utskottet anser derför att ifrågavarande utborgningstvister böra bedömas efter allmänna bevisningsreglor, och domaren blir således oförhindrad att, enligt dem, i hvart särskildt fall prötva om och i hvad mån en ordentligen förd handelsbok något vitsord tillerkännas må. Men utskottet tillägger: att med uttryckliga ord inrymma ett dylikt stadgande i ifrågakomne författning, här dock utskottet ansett både vara onödigt och möjligen kunna blifva förvillande. Det är onödigt; ty att pröfva om en åberopad handling innefattar någon bevisning eller ej, dertill är domaren redan genom 17 Kap. 1 8 Rättegångs-Balken förpligtad,joch i hvad mån åter den medför bevisningskraft, måste ju i allt fall bedömas efter de allmänna i Rättegångs-Balken lagda grunder. Men ett sådant specielt stadgande kunde äfven blifva förvillande och leda till den föreställning, att domaren skulle ega tilllägga boken jemväl i dessa fall samma vitsord, som den eger i tvister emellan affärsmän inbördes och således nära nog kraften af full bevisnfng. Men med handelsboks vitsord faller ock vitsordet åt de derutur gjorda utdrag, eller handelsräkningar och motböcker; ty motböcker äro nemligen ej annat än utskrifna handelsräkningar. Att bibehålla nu gällande vitsord åt dessa, men beröfva sjeltva handelsboken detsamma, vore icke allenast en skärande inkonseqvens, utan tillintetgjorde helt och hållet verkan af ifrågasatta reform. Vill man invända att genom denna reform all utborgning ändock icke kunde förekommas, utan fortfarande skulle komma ätt ega rum emot köparens skuldebref eller annat af honom utgifvet skriftligt bevis, så är sådant visserligen sannt, och att förbjuda detta, vore ett obehörigt band på aftalets sedliga frihet. Men härvid bör märkas, att man i allmänhet nogare betänker sig innan man undertecknar ett skuldebref, än innan man sänder sin motbok till minuthandlanden eller muntligen hos denne reqvirerar de önskade varorna; hvarförutan sjelfva det besvär, som ett tätt och ofta upprepadt utgifvande af utmätningsgilda betalningsbevis nödvändigt måste medföra, säkerligen skall i viss mån verka återhållande på lättsinnet. Åfven sjelfva nedskrifvandet synes liksom mana till eftertanke. Men äfven om man antoge det ytterst osannolika, att utborgningarne i allt fall skulle fortfara i samma utsträckning, som hittills, så vore dock redan genom de af köparen utfärdade betalningsbevis ganska vigtiga fördelar vunna; ty dels blefve handlandens fordringar derigenom rörliga och kunde måhända icke sällan af honom sjelf användas såsom betalningsmedel, dels ock inskränktes derigenom i betydlig mån de nu nästan dagligen förefallande rättegångar derom, huruvida bokförda varor verkligen bekommits af de derför debiterade personer, — om rätta beloppet af varorna, — om de derför uppförda priser m. m. Konungens resa. Om konungens väntade besök på Kronborgs slott berättar Berlingske Tidende halfofficielt, att H. M. väntas nästa Söndag d. 10 d:s på f. m. begifva sig från Helsingborg och, efter ett kort besök på Marienlyst samt företagna exkursioner i trakten, komma vid middagstiden till Kronborgs slott, hvilket är iordningsstäldt för tillfället; på aftonen samma dag sker återresan till Hel