Göteborgsposten – 6 juni 1860, sida 2

hos Kongl. Maj:t som ledt till ifrågavarande nådiga beslut. Såsom man finner a senaste underrättelser från Stockholm lärer ingen utsigt vara för handen att den mo: tion, som enskildt väckts om anslag för Elementar-Läroverket i Warberg, får någon fram. gång. Troligen hade saken fått en lyckliga re utgång om vederbörande i tid hade enligt skollagen särskildt utfört frågan om bygg: nadsritningarne. Spanmalsutförseln från länet unde April månad har uppgått till: från Göteborg 187,136 k.f., fr. Kongelf 70,112, fr. Uddevall: 65,812 och fr. Strömstad 60,167 k.t., eller in alles 383,227 k.f. spanmål af diverse slag. Varuexportea. Af den allmänna öfver sigten öfver utförseln från rikets samtlige hamnar under April månad visar det sig, at Göteborg under denna tid står främst bland Sveriges städer med afseende på utskeppnin gen afstångjern, smältstycken, manufakturjern bräder och plankor, brädoch plankstumr samt master och spiror; deremot står Stock: holm främst för utförsel af andra ofvan ej uppräknade metaller samt tjära; Ystad främst för spanmål samt Wisby, med underlydande ham: nar, för bjelkar och sparrar. Frågan om uppbörandet af handelsboks vitsord är nu afgjord inom alla fyra riksstånden. Till grund för frågans behandling lågo tvenne motioner af enahanda syfte, den ena af hr Holmqvist, den andra af hr Hjerta, båda två representanter inom borgareståndet. Motionärerne hade motiverat sina förslager sålunda att, med bibehållande af handelsboks vitsord i tvister inbördes emellan köpmän, eller alla dem, som äro förpligtade att hålla bok öfver sin rörelse, bokens vitsord deremot borde helt och hållet försvinna emot alla andra eller icke-köpmän, på grund deraf, att lagstiftningen i nyssberörde hänseende verkade förderfligt, såsom uppmuntrande benägenhet att lefva på kredit och föranledande en mängd utborgningar, som eljest skulle uteblifva; att denna lagstiftning jemväl vore högst menlig för minuthandlanderne och handtverkarne, enär de, i täflan att värfva kunder, måste visa allt större lätthet i utborgningarna och medgifva allt längre betalningsterminer, hvarigenom de sjelfve åter blefvo nödgade att köpa sina varulager på kredit; att osäkerheten om tiden för boktordringarnas gäldande förhindrade minuthandlanden att, genom accept å vexel eller löpande förskritning utfästa bestämd tid för betalning af sin skuld till grosshandlanden eller fabrikanten, och att hela handeln således kommit i olag genom förevarande lagstiftning. Utskottet yttrar sig härom i sitt betänkande på följande sätt: Dessa motionärers förslag hvilar på en rationelt rigtig princip, nemligen skilnaden emellan handelsrätt och civilrätt. Denna skilnad, hvilken, lik en gränsflod, genomgår de utländska lagstiftningarne, har hos oss blifvit lemnad utan afseende, och den sammanblandning af dessa begge vidt skilda lagstifningsämnen, som ännu eger rum i vår lagcodex, har verkat högst menligt så väl för affärsverksamheten, som för öfrige medborgare vid ordnandet af deras angelägenheter och lefnadssätt. — Affärslifvet har nemligen behof af en enkelhet i former och en raskhet i lagtillämpning, som ej utan våda kunna utsträckas till alla öfriga rättsförhållanden emellan ett samhälles medlemmar, och som derför i väsendtlig mån blifvit i vår lagstiftning åsidosatta. Det har vidare behof af krediten, såsom varande det första vilkoret för dess lifskraft och utveckling, hvaremot för öfrige medborgare —— enstaka undantag upphäfva icke regeln — en utsträckt kredit i allmänhet icke kan anses nödig eller ens nyttig. Skulder är oderföre ock, såsom med rätta blifvit anmärkt, för rörelse-idkare en nödvändighet, för icke-rörelse-idkare ett positivt ondt. Men då man nu hos oss insett vigten att äfven genom lagstiftningen underlätta krediten för handeln och för näringarne, har man begått det misstag att göra kreditlagstiftningen generel, gällande för alla medborgare, och derigenom på sätt och vis lockat icke-köpmannen att kasta sig in på denna för honom så vådliga väg. Att lockelsen blifvit följd, derpå äro ofvan tecknade förhållanden ett sorgligt