Ön Sicilien, (Forts. fr. föreg. n:r.) Sicilianska adeln består af 61 hertigar, 117 furstar, 217 markiser, mer än 1,000 baroner och öfver 2,000 simpla adelsmän. En inkomst af mer än tre millioner ducati tjenar till underhåll för 7,600 andlige. Deremot antager man, att nära en tredjedel af sicilianarne äro tiggare. Äfven större delen äf adeln lefver i armod. Sedan nemligen densamma redan år 1812 frivilligt afstod från en mängd vigtiga fördelar, lät regeringen år 1818, troligen blott för att helt och hållet krossa allt motstånd, upphäfva fideikommissrätten och tillät fordringsegare att inköpa adelsgods. Sålunda blefvo flera af dessa sålda till mycket låga priser, hvarföre ock många adelsmän drogo sig tillbaka till provinsstäderna och landsbygden. Numera blifva vanligen, efter frivillig öfverenskommelse med de yngre barnen, hufvudgodsen öfverlemnade åt den förstJödde, på det han må blifva i stånd att upprätthålla familjens ära och anseende. Mycket stora gods besittas ännu blott af kyrkan, hvilken för öfrigt är lika litet vän af regeringen som adeln sjelf. Sonderstyckningen af de stora godsen skulle kunnat medföra nytta, om ej det lägre folket varit för fattigt, för rått och trögt. Men äfven beskattningen gör det ofördelaktigt att i mindre skala idka landtbruk, undantagandes på stadsjord. Såsom orsak, att innevånarne för öfrigt hålla sig så nära intill städerna som möjligt, uppgifves, utom en lättare afsättning af deras produkter, det förhållandet, att den under hösten herrskande frossluften skall vara mindre farlig, då man bor närmare tillsammans. Denna; skadliga luft framkallas för öfrigt af bristen på skog. De för densamma mest utsatta äro herdarne, hvilka äro ytterst fattiga och ofta sakna tak öfver hufvudet. De större förpaktarnes klass utmärker sig i allmänhet taget för förmögenhet och god karakter. Mångaldiga handlingar till underslef och korrupion framkallas bland landtbrukarne af en lag, som säger, att dessa blott då ega rätt att sälja sina produkter utom sin församling, när lensammas invånare fyllt sin abbasti d. v. 8. sitt nödvändiga årsbehof. Handelsmarinen räknade år 1854 2,031 artyg, små barker deruti inbegripna, och hale en drägtighet af 47,500 tons. Exporten jestår af hvete, vin (Marsala), olja, hvilken nest vexer vid kusten, något siden, sydfruker och hufvudsakligast svafvel. För den seare artikeln är Sicilien nästan enda källan. imot slutet af förra århundradet uppgick utörseln af densamma årligen blott till ungefär 20,000 centner å 1 ducato. Dels genom Navoleons krig, men till vida större delen geom fabrikationen af svafvelsyra och soda i