Göteborgsposten – 2 juni 1860, sida 1

—-Vt OO i n7oooo-.aZ1mmzosHOoSSBSEcceM8STTCS-— RK —— Ko visste, huru mycket jag fruktar att åter befinna mig i den ställning, hvari jag var, då ni räddade mig. Är ej jag tillstädes? Ni skall ej alltid vara det. Föröfrigt, tillade hon leende, förefaller det mig som vår vänskap ej skulle vara densamma, om ni åter blefve min bankir. Trogen den lag, han ålagt sig, att bevisa miss Dietrich desto djupare aktning ju mera hon kunde anse sig underlägsen i sitt förhållande till honom, vågade ej Francis föra till sina läppar den lilla hand han höll i sina; men hans ögon uttryckte så väl hans känslor, att Martha blef rörd deraf. Hennes förvirring meddelade sig åt Elson. Båda iakttogo några ögonblick en tystnad, som de ej visste huru de skulle bryta. Slutligen förebar Francis en affär och gick ut. TI stället för att återvända hem, tillbragte han en del af dagen med att kringirra i San Franciscos omgifningar. Ständigt upprepande för sig sjelf att han blott då och då borde besöka miss Dietrich, hade han dock slutligen vant sig att hos henne tillbringa en stor del af sin tid. I början hade han endast hvarannan dag infunnit sig hos henne, sedermera hvarje dag och slutligen två gån