Göteborgsposten – 31 maj 1860, sida 1

bare Kossuths, och då hans död dessutom uppväckte en mer än vanligt sorglig känsla -han föll nemligen för sin egen hand — torde det ej vara utan intresse för våra läsare att se en lefnadsteckning öfver honom. Grefve Stephan Szechenyi föddes i Wien d. 21 Sept. år 1792 och tillhörde en gammal magyarisk familj, som mångtaldiga gånger utmärkt sig i krigen mot turkarne. Under sina ynglingaår tjenade han som husarofficer i österrikiska armeen och utmärkte sig i slaget vid Tolentino. Efter fredsslutet tog han afafsked och tillbragte tio år på resor, hvilka förde honom till London, Paris och Italien. Från lifvet i England och hufvudsakligen från lifvet inom engelska aristokratien hemtade han hufvuddragen till sin politiska öfvertygelse, och då han år 1825 först uppträdde på ungerska landtdagen, ifrade han med eldig vältalighet emot den afslutenhet, hvari hans eget stånd höll sig från det öfriga folket. Han vann derunder anhängare, hvilka koncentrerade sina krafter till höjande af magyariska nationaliteten och åstadkommande af materiela reformer. På landtdagen år 1831 fordrade han att magyariska språket skulle begagnas vid förhandlingarne, i stället för det latinska, som förut användts, och 1834 bragte honom en arrestering för första gången i beröring med Kossuth, hvars demokratiska åsigter redan då stötte honom för pannan. Medan den berömde agitatorn bemödade sig att genom sin tidning PestiHirlap revolutionera Ungern, åtnöjde Szechenyi sig med att i den af honom sjelf uppsatta tidskriften Vilag (Ljuset) förorda sansade, religiösa och politiska reformer. Den popularitet, för hvilken den förre hade att tacka sin vältalighet och sin penna, uppvägde den senare genom sina rikedomar och det sätt, hvarpå han visste använda dem. Han uppoffrade ett helt års inkomst, 60,000 floriner, för att grundlägga den ungerska nationalakademien, äfven nationalteatern och konservatorium i Pesth hafva honom att tacka för sin tillvaro. Han var en ifrig befordrare af hästafvelns förbåttrande, ehuru enligt oriktiga grundsatser, ty ensidig förkärlek förledde honom till ett experiment att croisera den ungerska racen med engelskt blod, hvilket ingalunda ländt den förre till gagn. Pesth har att tacka hans bemödanden för sin vackra Donaubrygga, och för att befordra dennas uppbyggande, reste han till och med sjelf till England, att inhemta engelska igeniörers råd. En annan resa till England gjorde han såsom kommissarie för styrelsen öfver de vattenbyggnader, som utfördes vid en mycket svår passage i Donau, benämnd Jernporten, och ett år derefter var floden på detta ställe segelbar och dermed det största hindret häfdt för Svarta Hafvets förbindelse med vestligare länder. Nu blef Donauångbåtsbolaget en möjlighet och äfven detta har Szechenyi att tacka för sin grundläggning. Från denna tid förskrifver sig åtskilliga p— att tama in HÅ ett hatell Jagw elall färelaffa av