Göteborgsposten – 31 maj 1860, sida 1

För tre dagar sedan, min herre. Nåväl, hvar har ni då bott under dessa tre dagar? I ett hus, dit jag ej mera skall återvända, berodde också mitt lif derpå. Hm! Hm! Hm! lät det från Hosmer i ett förfärande crescendo. Oaktadt sitt utmattade tillstånd fattade den stackars flickan alltför väl betydelsen af dessa upprepade hum! Min Gud! min Gud! sade hon smärtsamt, se der, hvad jag fruktade. Nu har ni en dålig tanke om mig ... Hvad jag är olycklig ... O! min herre, återtog hon, med sammanknäppta händer vändande sig till Francis, tänk ej illa om mig. Jag är fattig och mycket att beklaga! skenet är emot mig; men inför Gud, som hör mig, bedyrar jag, att jag hvarken är en äfventyrerska eller en fallen qvinna. Ert ansigte och edra tårar ansvarar derför,! svarade Francis. På min heder, tror jag er. Haf således ingen oro i det fallet. Hvad ni är god! sade hon, fattande den unga mannens hand, den hon dock plötsligt lät falla, liksom hade en annan tanke hindrat henne att trycka den. Ja, alltför god! mumlade Hosmer. Nåväl, sade Francis; om ni ej ännu har någon bostad, är detta blott ett skäl till för er