Göteborgsposten – 30 maj 1860, sida 2

aktadt hon svarat Elson på engelska, hade hennes röst en främmande brytning, som han fåfängt sökte förklara. Med allt detta var hon utmärkt vacker. Hennes stora och strålande ögon och den rena pannan ingåfvo deltagande och förtroende. Oaktadt de förra voro röda af de tårar, hon fortfarande gjöt, och ehuru hennes ansigte förmörkades af en outsäglig ångest, så kände Elson sig genom en egen tjusning dragen mot den sköna flickan. Hvad Hosmer beträffade, så allt under det han fann den okända mycket vacker, kunde han ej underlåta att fundera på ovanligheten af detta möte, äfvensom på den synbara förvirring, med hvilken den unga flickan hade besvarat hans frågor. Han studerade henne oförmärkt och sökte att af hennes klädsel, hållning och gång bedöma till hvilken samhällsklass hon kunde höra. Ehuru enkelt, ja till och med torftigt klädd tillhörde ej hennes klädedrägt qvinnan af folket. Det sätt hvarpå hon uttryckte sig antydde äfven en person, som åtnjutit en viss uppfostran. Med ett ord sagdt: granskningen utföll temligen fördeldelaktigt; dock kunde Hosmer ej hindra sig att rynka ögonbrynen, då han hörde att hon ej svarade på Francis fråga, hvar hon bodde. I hvilket qvarter bor ni miss? upprepade den fete engelsmannen . .. Men först, förlåt, huru får jag äran att kalla er?