Göteborgsposten – 30 maj 1860, sida 2

Francisco ? frågade Elson, som såg att hans följeslagares frågor plågade den unga flickan. Hon antog i början med ifver anbudet; men i samma mån som de närmade sig staden, saktade hon sin gång, under det att tvekan och förvirring målade sig 1 hennes drag. Då Elson märkte att den unga flickan med möda kunde hålla sig upprätt, erbjöd han henne sin arm. I början afslog hon detta anbud, men: slutligen stödde hon sig vid honom under svårare passager. Då de anlände till de första husen eller rättare tälten, som utgöra en slags förstad till San Francisco, kände Elson, att den unga flickans arm darrade under hans. Hon bleknade, och hennes anlete uttryckte den djupaste ångest. Ni lider? frågade han med deltagande. Jag önskar jag vore död, yttrade hon med låg röst och liksom talande för sig sjelf. Ett ögonblicks tystnad uppstod. Elson rådgjorde med sig sjelf, allt under det han förstulet betraktade denna qvinna, som han förde vid sin arm och om hvars namn han var okunnig. Den unga flickan egde en skönhet af temligen ovanligt slag och hvilken man skulle haft mycket svårt att definiera. Hon hade en kreolskas ögon och svarta hår, på samma gång som vexten och hyn tycktes antyda europeiskan. O