kande på porten Jacksons — William Lobs ville jag säga — ankomst. Vi skyndade alla till fönstret: — det var verkligen procentaren. Levasseur gick ut och återvände efter några minuter med denne senare vid handen. Jackson ryggade något tillbaka, då han observerade den förökning sällskapet erhållit genom den mustacherade herrns ankomst. Ni har mera gäster, som jag ser, än min vän Williams sagt mig, utropade han. ttEndast en gammal vän, mr Lob, eljest ingen, invände Levasscur. Tag utan vidare plats och håll till godo med ett glas vin. En stunds tystnad inträdde nu; — Levasseur började slutligen. Ni har väl vidtagit nödiga åtgärder i och för affärens uppgörande? — Ja, — och om ni är billig i edra an språk, så hoppas jag väl att den skall komma till stånd. — Ni skall ej blifva missnöjd med oss, förklarade Levasscur skrattande. Men hvar har ni pengarne, med hvilka ni ämnar att uppgöra liqviden. — Om en half timmas tid, sedan vi hunnit blifva ense om affären, så ha vi dem väl här, tänker jag. Jag brukar icke att i hvarje sällskap ha fickorna fulla med pengar. — Detta kan man ingalunda förtän