Göteborgsposten – 29 maj 1860, sida 1

En öfverlistad skälm. Ur en engelsk polistjenstemans anteckningar. (Forts. fr. n:o 122.) Le Bretons böner att ej totalt ruinera huset, från hvilket stölden föröfvats, tillbakavisades med förakt, och han tvingades slutligen genom grofva hotelser till tystnad. — Jag inhemtade sedermera att Le Breton var en kusin till madame Levasseur, hvilkens aktningsvärde hr man förledt honom till spel, och sedan narrat honom att begå stölden, såsom varande enda medlet att betäcka gjorda förluster. Snart inträdde alla tre i matsalen, och den betydelsefulla blick som Dubarle fästade på mig, då Levasseur presenterade oss för hvarandra, kom blodet i mina ådror att stelna. Hans lösliga misstankar häfdes dock för ögonblicket, då Levasseur skämtsamt berättade om den af mig från mr Trelawney skickligt föröfvade stölden. Ehuru bordet svigtade under rätternas myckenhet och allt var på det läckraste anordnadt, måste jag dock öppet bekänna att jag aldrig kännt mig obehagligare till mods än denna middag. Dubarles förstulna blickar, ty han tycktes dock ej vara fullt lugnad, blefvo mig för hvarje ögonblick obehagligare. Till all lycka var Levasseur