Göteborgsposten – 26 maj 1860, sida 1

En öfverlistad skälm. Ur en engelsk polistjenstemans anteckningar. (Forts. fr. n:o 121.) Något af särdeles vigt för mina efter spaningar erfor jag likväl ej denna afton, endas så mycket kom jag under fund med, att Levasseur kommit till stället i den förhoppning at der sammanträffa med någon, ty han deltog ickt i spelet, och aflägsnade sig vid half elfvatiden synbarligen högst missbelåten. Aftonen derp: inträffade heller intet af vigt; men hvem infanr sig tredje aftonen på spelklubben, och såg sig omkring med skygga och spejande blickar, on ej just herr Alexander Le Breton ?... Såsnar de båda vännerna fingo sigte på hvarandra reste sig Levasseur och gick ut. Jag dröjde en stunt innan jag förföljde honom för att ej uppväcka miss. tankar, och jag hade ej skäl till att ångra den. na min försigtighet, ty snart inträdde båda åter igen i lokalen, och slogo sig ned tätt bredvic mig. Le Bretons förstörda utseende, vid sidar af Levasseur, hvars anletsdrag buro prägeln a triumferande stolthet, tilldrog sig min uppmärk: samhet. Le Breton aflägsnade sig snart, och d enda sakta framhviskade ord som jag lyckat: