Göteborgsposten – 23 maj 1860, sida 2

— Icke alltid, Joe! invände Susanna mildt. Han är ju dessutom så tacksam. — Farväl, hr Beans! skrek Ralph; om ni tager kosan åt Mortlake, så framför mina helsningar till råttorna på Cromwell-House! Det var omöjligt, att hysa något groll till honom, och Joe vinkade till honom sitt farväl, då vagnen rullade bort, lemnande allmänningen bakom sig. x Hvad återstår oss väl nu att tillägga? Att vår hjeltes rättigheter till Mowbrayernas namn och egendomar blefvo fullkomligt erkända? ingen af våra läsare hyser det ringaste tvifvel derom. Vi vilja ej heller beskrifva ceremonierna vid dubbelbröllopet mellan sir William och Ellen, samt Joe Beans och Susanna. Dessa båda bröllop firades samma dag på Carrow och pastor Orme förrättade vigseln. Matthew Asthon och hans hustru öfverlemnade sin farm åt den raske Joe, emedan William, hvilken de i så många år betraktat som sin son, ville hafva dem hos sig på klostret. Enkan lady Mowbray återfick så småningom helsan och lefde ännu tillräckligt länge, för att kunna gunga på sina knän sin sons och Ellens bara. Joe behöll hos sig röde Ralph, gjorde af