Göteborgsposten – 19 maj 1860, sida 1

Att post festum återupprepa hvad så många sett och alla hört omtalas, blefve utan ändamål; kröningens ändamål är dessutom en mycket omtvistad fråga, dess helgande af medeln påminner om debatterna öfver kostnadsförslaget till ett nytt packhus uppförande i en viss större handelsstad, straxt efter krisen En känd oppositionsman quand måeme och rådman tillika opponerade sig då som vanligt, och tyckte att, i tider så svåra som dessa, vilja af stadens medel anslå 100,000 beo för ändamålet, vore vådligt. Då upplyste en annan, att det blott vore fråga om 100,000 riksmynt. — Jaså, infoll rådmannen, det var en förb. annan sak, fast jag skulle tro, det lär just vara Iiksmynt, som folk nu förtiden ha mest ondt om, eller hur? Stockholmsfolkets lösen är panemet circenses, de gapa gerna i dubbel mening. Denna gång var det något att se, också hade man gått långt på utkikens vägnar. Högt upp å vindskupor och takrännor lyste hvita ben i kapp med sjuglasvagnars sken der nere — högt uppsatte på slottets appareljer, på broncelejonen, i nicher och å utspringande listverk skådade ned på de högt uppsatte i lederna, men det skönaste blef dem förborgadt — all den i gyllene vagnar tronande verld af behag, omfattande det betecknande ordet Fruentimbret, tog sig, sett från fönstren och högre punkter, uti sina omgifvande krinolinskyar af gaz, siden och blonder ungefär som stora högar pundtvätt, eller kolossala blancmanger-puddingar, å hvars topp skymtade en liten kärleksgud med rosiga kinder. De gamle Carolinerne, gossarne blå, och lifdrabanterna från Bender, omgåfvo som utropstecken kung Carl sjelf; af alla de lysande staber och uniformer som i tåget omvexlade, togo dessa sig bäst utsom egendomligt svenska uniformer. Civila uniformer stucko af deremot som verkliga livreer, med plus af krokiga knän och borgmästaremagar. Vid betraktande af denna massa af embetsrepresentauter, påmindes man om kejsar Napoleons yttrande, då en mängd unga svenskar i Paris vid en cour presenterades som Segcrgtaires de Rot (kongl. sekterare). Ma foi, yttrade kejsaren, kungen i Sverige måste ha ett stort Cancellie ! Det omtalas, att med förutsedt behof för kröningen hade åtskilliga nya kammarherrar blifvit antydde att skaffa sig hof-uniformer; alla ställde sig detta till efterrättelse med undantag af en (rik karl och snål tillika) som, på tillfrågan hvarföre han ej skaffat sig stora hofuniformen, svarade att han ville dröja tills efter kröningen, då han säkert kunde få inköpa en dylik till halfva priset. Man såg till exemp. f. d. Hof-Dentisten hos Carl Johan, numera hos enkedrottn. Desideria, hr C. (förut guldsmedsgesäll) bära stora hof-uniformen ; anledningen var att då herr F. blifvit hof-dentist hos DD. MM. och i sådan egenskap fick nyttja lilla hof-uniformen, kunde den förre, enl. regressiva methoden, icke låta ancienneteten stå efter utan måste sarmer jusquwvaux dents — med stora hof-uniformen U-V ooo RR