Göteborgsposten – 16 maj 1860, sida 2

Folkfest. En tysk tidning, som varmt förordar införandet af vapenöfningar i de preussiska skolorna, omtalar, med hvilken värma och kärlek gossarnes årliga skjutöfningar omfattas, och hvarigenom de i ordets fulla bemärkelse blifvit en folkfest. Man gläder sig veckor, månader före den herrliga dagens inbrott. Hvar och en gör sitt, isynnerhet familjefäderna, för firandet af denna friska, lifliga ungdomsfest. Alla skatta till de rika gåfvorna åt segrarena, man ger, hvad man har. En gifver ett blankt femfrancsstycke till premium, hvilket den lille raske skytten, sjelfbelåtet leende, noga betraktar och sedan hänger kring halsen som en minnespenning. En annan gifver till belöning något konststycke, bokhandlaren offrar en god bok, borstbindaren en klassisk hårborste —en ger ett skrifetui, en annan en geografisk atlas, ja, ett stycke parfymeradt tvål eller en porie-monnaie — kortligen, det är verkligen fäderna, som glädja sig åt sina söners skicklighet och derför äfven belöna den. Festen gäller för alla medborgares söner från 4:de till 14 året. Den dagen strömma gamla och unga, män och qvinnor, gossar och flickor ut från städerna till de festligt smyckade skjutbanorna. Redan kl. 6 på morgonen böljar gossskaran dit och fördelar sig efter sin ålder på trenne olika skjutbanor. På den första skjuta de äldsta med fältstudsare på fri hand; på den andra de yngre med stöd, hvarpå de lägga bössan; på den tredje de yngsta, fyra-, fem-, sexåriga smågossar, åt hvilka gevärssmederna sigta, under det de små, likväl med någon fruktan för det kommande skottet, trycka af. Man kan lätt föreställa sig allt detta. Der gifvas ämnen till rik förlustelse och mycken humor. Och hjertat klappar dervid lifligt såväl på den lille segraren som den lugne åskådaren. När förmiddagen är till ända, kommer efterm. med illuminationer och musik, och när hvar och en fått sin lön, lemnas mot aftonen fritt lopp åt de allmänna lustbarheterna. Sålunda har schweizargossen från tidiga år rikliga tillfällen, att uppöfva sig i de idrotter, genom hvilka han som man en gång skall kunna värna sitt älskade fosterland! Ett märkvärdigt fårhns. Från Wermlandsnäs skrifves under d. 8 d:s till Wermlands-posten: Under förl. Mars månad inträffade på Norra Kocklanda i Bro socken den ovanliga händelsen att en räf, som säkerligen amnat göra sig en glad måltid, lyckats insmyga sig uti fårahuset, men som junkern förmodligen på något sätt blifvit störd uti sitt något storartade företag, så hade han, genom att alltför hastigt påskynda flykten, oly ckligtvis blifvit fastsittande uti en för hans korpus för liten glugg, med hufvudet utom och kroppen innanföre i fårhuset, uti hvilken belägenhet han af ladugårdspigan påträffades följande morgon. Samma natt framfödde en tacka fyrlingar, hvaraf de 3 ännu lefva. I samma fårhus fångades för några år tillbaka ett vackert varglo. Minnen från sista kriget i Östersjön. I Finska tidningar berättas, att tvenne qvinnor, hvilka varit ute för att samla mossa, i grannskapet af Åbo funnit en sjömina, eller en af dessa helvetsmachiner, med hvilka ryssarne sökte att från hafsbotten spränga de engelska skeppen. De hemtade den till staden utan att ana, hvad den innehöll. Två sjömän förde den sedermera ombord på sitt fartyg, hvarest en 12 års gosse lekte med densamma; men härunder kreverade machinen, splittrorna flögo vidtomkring och skadade gossen lifsfarligt. Äfven sjömännen sårades, men icke farligt. Välbetänkt förordning! I Finland har utkommit en förordning, som förbjuder allmogen att transportera stockar och timmer på annat än 4-hjuliga åkdon. Men då höga vederbörande ej tagit i beräkning den lilla omständigheten, att allmogen ej har några Aarlila dldan han földan klifuit dan amtäre 411