Göteborgsposten – 16 maj 1860, sida 1

Rlott af brist på patenterad barnastol? Denne håller barnet stilla, Gör det friskt, till lynnet godt, Bildar ock, som det i skola gått. Den som tror, det är en villa, Må till Holborns hörne gå, Hvarest han skall kunskap få Om det underbara tinget under solen: Med patent försedda barnastolen. Man må icke hålla dessa verser för de bästa i sitt slag; men de göra sin skyldighet och upplefva oräkneliga upplagor. Londonerannonsen har dock äfven sina klassiska stunder. Så utdelar en barberare från Marylebone-stret, som rakar sina kunder utan knif och tvål med en komposition, af honom kallad Euxesis, en dramatisk dikt på gult papper, med titeln Barberarens monolog, hvilken böriar med följande ord: Barberas eller ej, that is the question! Månn noblare det är, att på sin haka Hvar dag på nytt den skarpa tvålen smaka, n med Euxesis på en gng förjaga Det svåra arf, vi fått från fädren taga? Såsom sagdt är, annonsen i London kallar alla de fria konsterna ut på parad. Tillochmed der enligt de vanliga begreppen annorstädes allt upphör, ännu vid döden utvecklar hon sina djerfvaste tankar. Jag har sett flere likkistmagasin prydda med skyltar, på hvilka finnes framställd hela processen från dödsbädden till nedsänkningen i grafven, hvarvid liktåget isynnerhet brukar vara präktigt utstyrt. I fönstren till ett dylikt magasin nära Smithfield såg jag alla slags kistor målade på en stor duk, en med öfverskriften: En adelsmans kista, en annan: Varaktig, stark och god kista för hvar och en. En kista utan någon särskild ståndsskillnad kallades för en snygg kista. Den största svårigheten för Loudonerannonsen är den lokala, emedan det ingenstå des finnes någon plats, der hon får slå sig nedTvärtom läsas på hvarje vägg eller mur, hvarbreda, rena sida isynnerhet ser inbjudande ut, orden: stick no bills! hvilket skall betyda: Här få inga affischer klistras. Annonsen har derföre tvingats, att tillgripa de mest olika medel, för att bli spridda, Det äldsta och enklaste sättet är, att i de mest besökta gathörnen utställa personer, som sticka dem i händerna på de förbigående. Men de fleste äro för beqväma eller ha för brådtom, att mottaga dem; och på detta sätt komma alltid nittionio af hundra i händerna på lärgossar, vagabonder och barn under tio år, hvilka på annonserna lära sig att läsa. Men då Londonerannonsen har högre ändamål än den kostnadsfria folkundervisningen, så har den tänkt på andra medel och utvägar. Den, som är rik nog att kunna betala ett sådant rum, hyr sig en brandmur, som han klibbar full med ofantliga plakater, på hvilka hvarje bokstaf är dubbelt så stor som jätten Schampi, eller en på långt håll synlig husgafvel, å hvilken han målar bokstäfver, som kunna stå emot både stormar och oväder. Så t. ex. lysa från en af de kyrktornslika gaflarne till de af menniskor oupphörligt omgifna husen vid Ludgate-Hill orden: MaIbel. Om det låtsade spöket skulle vilja vända