Göteborgsposten – 16 maj 1860, sida 1

massa, och ingenting imponerar på dem s: mycket som höga butikfönster och stora skyl tar. De låta lura sig såsom oerfarna bönder och svära på att allt, som är tryckt, är sannt Deraf den exempellösa makt, som presser derstädes utöfvar i god och stundom i dålig mening ; deraf annonsens: välde. Den, som ej kan annonsera i London och i allmänhet i England, är förlorad; han du kar under i dagens ström och ingen hanc räckes ut, för att rädda honom. Ja mera öf verraskande, äfventyrlig och brokig annonser är, desto bättre affären. Saker, ötver hvilk: fremlingar måste skratta, utöfva en mäktig dragningskraft på engelsmännen. Londoner annonsen — ty den angifver tonen öfver he la landet — behöfver ej alltid stora medel Den vet att foga sig efter omständighetern: och drager fördel af det aldra enklaste och närmast till hands liggande. Den lille viktualiehandlaren i trakten a Seven Dials har ej att kommendera öfver sto. ra pappersbalar och sinnrika snällpressar; mer om du hemma betraktar den penny, som har gifvit dig tillbaka på en shilling, då finner du på det smutsiga kopparmyntet inrispadi med en nagel — hans firma, namnet på hans gata och numret å hans hus. Sålunda gö! den lille viktualiehandlaren hvar och en a sina kunder till sin kolportör, hans firma cir kulerar till hufvudstadens yttersta gränser och blir måhända bekant i New-York samt kolo nierna. Dessa små affärsmän ha en synnerlig lust att pryda sina firmor med de största oc högsta namn, som finnas att få. På en elän dig potatisgryta, hvilken vid midnatt upp ställes 1 hörnet af Haymarket och hvars in nehåll mättar några försupna lättingar, hvilke resa sig Hungrande från gatan, prunkar gyllene bostäfver inskriften: Den Kongl. po tatisgrytan från Haymarket; och utskänk ningsstället, som sent på natten brukar fylla med den polisskygga pöbeln från Windmill street, bär den stolta skylten: De kgl. prin 2essornas af England ginbutik. En liten skrubb vid Crambourne-street hvars anspråkslöse invånare egnat sig åt yr ket, att lappa deras skor, som endast eg ett exemplar af denna för vandringen genon lifvet nödvändiga lyxartikel och derföre måst barfota vid dörren afvakta slutet på de vigtiga operationen, -— kallades med omätlig: metallbokstäfver: — Verldsaltets skoflickare. Jag påminner mig äfven en annan liten butik den upptog hörnet till en af de ofantlig byggnader, som omgifva Holborn-Hill. Upp på spetsen af detta skyhöga hus tronade et jätteparaply med inskriften (hvilken man doc endast med en god kikare kunde läsa!) Drottningens af England jätteparaply. Me: då man kom närmare, kröp hela den kong! herrligheten in i en liten mörk bod, hvar egare lagade paraplyer och käppar. Men e stor skylt hängde öfver dörren, och tvenn anslag voro uppklistrade bredvid densamma På skylten lästes: Asyl för paraply-inva lider, och de båda anslagen innehöllo e1