Göteborgsposten – 14 maj 1860, sida 1

Om guldoch silfvervärdet. Guldets värde måste i jemförelse med silfrets lida från det ögonblick då man, genom den väntade stora tillförseln deraf från Austra. lien och Californien, började hysa farhågor för att Europa gick till mötes en verklig öf versvämning af denna metall. Holländska re: geringen gaf äfven på sin tid näring åt denna farhåga, då hon plötsligt satte sitt guld mynt utom kursen. I sjelfva verket har äfven sedan dess ofantliga massor af guld öfverkommit till Europa, på samma gång silfver ansenligt utströmmat till orienten. Likväl har under denna rätt långa tid guldets värde blott obetydligt och på långt när ej i den skala, som man föreställde sig, blifvit ändradt. Värdet af engelskt och franskt guldmynt, hvilket föröfrigt ständigt är beroende af vexelkurserna för dessa ländeg, har under de senaste åren icke minskats med mera än Y, ä1!, procent. Detta står dock i naturlig samverkan med den omständigheten, att Frankrike och England icke ändrade sitt genom lag bestämda penningssystem. Som vi ofvan nämnt förlorade det holländska guldmyntet genom regeringens åtgöranden sin rättighet att representera såsom mynt, och nedsjönk till att blott figurera såsom en vara; följden häraf blef, att detsamma mest blifvit tryckt i värde. Deremot hafva andra länders guldmynt, såsom det preussiska, kurfustligtoch storhertligt-hessiska m. fl, förlorat ytterst ringa värde, emedan detsamma såsom förut af statskassan blifvit invexladt till sitt förut bestämda värde. För några år sedan talade man om, att Frankrike umgicks med planen att indraga hälften af guldmyntet och, likt Holland, återvända till