Göteborgsposten – 12 maj 1860, sida 1

vit eröfrade från Danmark-Norge. Hvad tide kan förändra! Ja, i sanning! Då man förr härifrån skull begifva sig på ett besök till Stockholm, utrusta de man sig som för en romresa, och omgifven a en massa koffertar, hattaskar, pelsar m. m. be fallde man sig i Guds hand och kankade af mec den gamla diligensen eller med någon trög-gån gare med skofvelhjul. Nu tar man en liten yt: terrock på sig och en liten nattsäck i hand, be: gifver sig till banhallen, stiger der i en kupå kl 7,05 På morgonen och kl. !,1 e. m. dagen derpå är man lyckligen vid Riddarholmen. Snart skall man dock äfven finna detta hafva gått fö långsamt. Öfversten, friherre Ericson (fy hvad den nya titeln klingar illa! Kunde vi ej fått behålla hr Ericson sådan han var; han var oss förut till lika mycken heder) har ju genom tidningarne lofvat, att Stockholmarne skola om qvällen kunna hafva färsk saltsjöfisk, köpt på morgonen vid Göteborgs fiskbrygga, och då bör man väl hoppas, att en menniska kan få kila lika fort som en fisk. Således tar man frukostrispen här i Göteborg och sitter på aftonen å kgl. teatern åskådande Vallfärden till Ploörmel eller något annat lika underbart som vår egen resa. Det duger det, och nästa år går det väl så. Under det man i Sverige börjat utrotningskrig mot bränvinet (af regeringen skenbart understödt