Göteborgsposten – 10 maj 1860, sida 2

to? Hvem säger oss, hvilkens ansigte det är, som döljer sig bakom masken? Svårigheten har redan gått så långt, att en ströskrift, som genom sin djerfhet väcker någon uppmärksamhet, ej väl kommit ut, förrän regeringens organer nödgas varna den europeiska allmänheten och förklara, att det icke är kejsaren, som skrifvit densamma. För kort tid sedan lade en börsspekulant an på de förmögnare klassernas lättrogenhet och fruktan med en pamflett, kallad Koalitionen. Stilen i densamma var troget efterapad från föregående ströskrifter, hvilka visat sig vara mera eller mindre profetiska. Pamfletten förorsakade en allmän börssvindel, och regeringen nödgades allvarligt forneka den, samt censurera den såsom en falsk börsspels-skrift. Qui s!excuse saccuse. Här föreligger oss nu ett annat flygblad. Hr About, som vill recreera sig litet efter enformigheten i följetongen och för ögonblicket lemna sin fejd med påfven, ger ut ett skämt i form af flygblad. Aterigen går ridåen upp och direktören, klädd i svärd och kyllerhandskar, kommer fram på scenen, för att försäkra publiken, att hr About helt simpelt är hr About, och att rösten ej är kejsarens röst. Napoleon III är en mycket despotisk monark och en mycket mäktig monark, men han bör ej tro sig i sig förena alla fransmäns ider. Verldens reformerande, samhällets pånyttfödande, fördelningen af jorklotets olika länder, skiljandet eller amalgamationen af racer, språk och familjer äro allt ämnen, med hvilka hr About är fullkomligt lika så förtrogen som Napoleon sjelf, och hvilka han kan anordna efter behag. Desto maktlösare och mera slafvisk en person känner sig sjelf, desto vidsträktare och större bli hans spekulationer. Kejsaren gick i striden för sin id, men andra fransmänner kunna blott gå till pressen för sina ideer. Kejsaren gjorde sin ide till ett allvarsamt ämne. Hr About lägger in sin i en mängd ordlekar och infall, samt ber verlden sluka den och möjligen påträffa litet socker inuti. Napoleon III har ofta talat om att sammankalla en konferens för öfverläggning om de förändringar han tänker göra i 1815 års fördrag. Hr About sätter med sin inbillningskraft i verket allt hvad kejsaren endast föreslagit. På hr Abouts uppmaning sammantiäder i Hotel du Louvre i Paris en konferens af personer, gom äro mäkta intresserade i den e iropeiska politiken. Der finnes en fransk kipten, sm hade en onkel, hvilken på sin t:d var ryktbar såsom artillerilöjtnant; der är en engelsk lady, mäktig och rik genom sina handelsförbindelser; der är en pladdrande yankee, en romersk munk, en frisk ryss — kortligen, alla makterna äro representerade. De tala och deras prat är af ett slag, som genast låter läsaren finna, att han är långt borta från de sunda och förnuftsenliga öfverläggningarnes region, och följer en novellförfattare genom drömmarnes land. Turken ser genast, att hans timma är slagen och han går in på, att utan vidare svårigheter draga sig tillbaka till Asien. Romerske munken blifver snart öfvertygad, att föreningen af andlig och verldslig makt är ett misstag. Han beslutar derföre att draga sig ur den europeiska politiken. Han vill bygga sig en hydda i Jerusalem, hvarest han endast begär tak öfver hufvudet åt Antonelli och sjelf skall sysselsätta sig med religionens renande, och begär ingen annan forströelse, än att få dressera sin papegoja, Veuillot, som han vill hålla i en bur på gården. Sedan hr Abouts kongress sålunda kommit på det klara med turkarne och påfven, vänder den sig till egna angelägenheter. sterrikaren går in på, att gifva Venetia åt Italienarne, Ungern åt Ungrarne och Galicien åt Polackarne. Den engelska ladyn finner att hon gör bäst i att afträda Gibraltar och Malta, hvilket hon ock utför. I ersättning gifver kongressen henne Egypten. Ryssen visar hvilken rätt han har till det förflutna och måhända äfven framtiden. De fleste tjenarne ansågo hans ord för en yttring af .