Göteborgsposten – 10 maj 1860, sida 2

det förflutna och måhända äfven framtiden. De fleste tjenarne ansågo hans ord för en yttring af det barndomstillstånd, hvari de trodde honom befinna sig; men de misstogo sig. Den gamles minne var lika redigt som någonsin förut, och han bevisade det, då han påminte mistress Jarmy, som fått i uppdrag att ordna lady Mowbrays rum, om det ställe, der den eller den möbeln fordom stått, och hvilka blommor deras olyckliga matmor mest älskade. Förpaktaren Asbton är icke den förste äkta man, som funnit omöjligheten i att dölja en hemlighet för sin hustru. Om den goda qvinnan än icke mera var så vacker, som de yngre af hennes kön, var hon likväl ej mindre nyfiken; så att hon snart lockade ur Matthew, det khanen ej var någon annan än hans bror. -Han är således Harrys far? -— Javisst. — Men jag vill boppas, att han icke tänker föra honom med sig ut i främmannde land; jag tycker, att han rest alldeles tillräckligt. — Jag tror ej att han vill taga honom med sig, isynnerhet som allt nu är utjemnadt mellan honom och miss Ellen. Harry vet det dessutom icke ännu. (Forts.)