Göteborgsposten – 5 maj 1860, sida 1

mig! Mylord, tillade han och tog Joes arm, för att resa sig, jag har ända ifrån min barndom tjenat i Mowbrayernas ädla familje. Jag har med tacksamhet ätit deras bröd. Man hyste förtroende till mig; Jag var af dem aktad, ja, när stan älskad, om det må vara mig tillåtet uttrycka mig så. Jag skulle gerna velat offra mitt lif, för att visa min erkänsla. Det var Guds vilja, att mitt lif skulle bli dem till nytta! ... Är det mig tillåtet göra en fråga? — Ja visst! svarade domaren. — Har uti mitt vittnesmål förmärkts någon önskan, att dölja sanningen ? — Fortsätt, min herre! återtog vittnet vänd till Gork. Jag är nu beredd, att besvara alla edra frågor. — Förträffligt! mumlade två eller tre andra advokater, förtjusta öfver deras lärde medbroders nederlag. — Mvylord, sade Gork och bugade sig vördnadsfullt för domaren, fastän denna fråga och detta svar äro temligen ovanliga, är jag dock mycket belåten med att denna lilla episod försiggått, emedan den förskaffar mig tillfälle, att kunna i sin rätta dager framställa dem, som anklaga oss. — Ni glömmer, min värde kollega, att det i denna sak är kronan, som är den förolämpade