Göteborgsposten – 4 maj 1860, sida 2

ibland deras ögon, och då endast för ett ögonblick, ty bödelns ansigte bibehöll alltjemt sitt ironiska uttryck. Då anklagelsepunkten upplästs, uppmanades fången att förklara sig. — ÖOskyldig, svarade han, — Hm ... hm! mumlade bödeln. — Huru vill ni bli dömd? — Af Gud och mitt land, svarade Sideler, enligt det vanliga formuläret. -— Må Gud hjelpa er! tillade åklagaren liknöjdt, i det han lemnade domaren anklagelseakten och flera andra papper. Sedan Carrows tjenstefolk afgifvit sitt vittnesmål om det tillstånd, hvari de funnit sir Williams kropp, inkallades slutligen Martin. Domaren lät, med afseende på hans ålder och utståndna lidanden, framsätta åt honom en stol. Den gamle inträdde, stödd på Joe Beans arm. Han afgaf sitt vittnesmål med klar och ljudlig stämma, och sade Sideler vara hans herres mördare, Derpå började kaninvaktarens advokat, Gork sitt försvar för den anklagade. Huru länge har ni varit bekant med den anklagade? Betrakta honom och kom ihog, att ni svurit säga sanningen. (Forts.)