Göteborgsposten – 3 maj 1860, sida 1

—L RR AA EE ifrån, att hvarje nation måste, så tillsägandes, gå väpnad vid plogen, och att det finnes alla möjligheter till stora krig, under det den fredliga verksamheten är i beständigt stigande, under det de krig, som undantagsvis förts, gifvit denna verksamhet en ny impuls och under det sjelfva fredens uppfinningar bidraga till att förbereda krig at förfärligare art, än verlden förut någonsin skådat. Åfven vi måste, likt engelsmännen, gå väpnade vid vår plog. Ju mera viha att försvara, desto mera måste vi vara beredde på att bli öfverfallna af någon lysten fiende. Den, som har någon vinst af vår vanmakt, kan ej med blida ögon åse, huru vi alltjemt gå framåt, huru vi drifva upp vår handel, göra vår jord allt mera fruktbärande, låta det ena fabrikspalatset höja sina tinnar efter det andra, för att förarbeta såväl insom utländska råämnen, draga ett nät af jernvägar, dessa ett lands pulsådror, genom våra olika provinser, med tullnedsättningarne å inoch utförselsvaror öppna våra hamnar allt mera för liflig sjöfart -korteligen, han kan ej stillatigande åse, huru vi öka vårt välstånd och derigenom göra os8 starkare samt sätta oss mera i stånd till att försvara allt detta, som vi ega. Vi måste derföre vara beredda, vi måste hylla Höskuld Hvidenäsgodes princip, den beväpnade freden. Men våra medel, våra tillgångar behöfvas så väl för alla dessa många anläggningar, vi ha ej råd, att utveckla någon ruinerande militärlyx, hvilken dessutom icke skulle synnerligen gagnai nödens stund. Det blir derföre vår första, vår oundgängliga skyldighet, att se till, det vi sjelfva icke sakna vapen och lära oss begagna dem. Vårt indelningsverk, förträffligt i sitt slag på den tiden, då man ej utvecklade så stora stridskrafter och truppmassor som nu, är för obetydligt. På dess tid kunde en underlägsen armå genom tapperhet och mod ersätta det bristande i numrären. Nu har konstruktionen af förstörelsevapen uppnått en hög fulländning. Den enskilda tapperheten gäller mindre, skickligheten i att handtera vapnen desto mera. Fosterlandsvännerna arbeta derföre ifrigt på att låta skolungdomen öfvas från tidiga år i vapnens bruk — detta är dock ej nog. Vi mäste skynda raskare, för att hålla jemna steg med andra länder äfven i detta fall. Naturligtvis står här ordet nationalbeväpning oundvikligen framför oss. Men det är vid denna omständighet nödvändigt att bemärka, det vi lägga oss till godo det bästa, som vetenskapen har att uppvisa, i afseende på vapnen. Många omständigheter göra sigtet och handen osäkra. I slaget vid Solferino afsköt det österrikiska infanteriet, gom hade förträffliga gevär, öfver 8,400,000 skott, och om man derifrån drager hvad artilleriet och de blanka vapnen röjde ur vägen, kunna alla dessa skott på sin höjd ha åstadkommit en förlust för den allierade armeen af 2,000 döda och 6,000 sårade, så att det går 700 skott på hvarje sårad och 4,200 på hvarje dödad sol