Göteborgsposten – 2 maj 1860, sida 3

AROM AR Tyskland, som skall utgöra bålverket mot den allt mera kring sig gripande galliska ärelystnaden, fäster vid sig dagligen alltmera uppmärksamheten. Det arbetar något på botten af den tyska nationen: denna känner sig vara alltför mycket splittrad och måste derföre ena sig; men hvilken sida skall den ansluta sig till; det moderna amphictyonska rådets Athen eller Sparta? — till Österrike, som sätter all sin lit till svärdet, den välvillige bundsförvandten till hvarje despot, den naturlige fienden till hvarje förtryckt folk, stort eller litet, sinnebilden af det förflutna och det närvarandes fara, som söker att offra hvarje annan åt ett system, åt hvilket det så synbart offrat sig sjelf; eller Preussen, hittills blygt och obeslutsamt, vacklande mellan dynastiska sympatier och liberala böjelser, för mycket rival till Osterrike att vara despotismens uppriktige bundsförvandt, för ifrigt anförtrodt ordningens upprätthållande och monarkernas hierarki att vilja framträda såsom en kämpe för Tysklands frihet? — Tyskland är för öfrigt deladt i några stater af andra rangen, såsom: Hannover, Wirtemberg, Bayern, Sachsen, Baden och kurfurstendömet Hessen; och under dessa återigen finnes en massa smärre hertigoch furstendömen, små skarfvar i det brokiga lapptäcket. Det har utgjort Österrikes och Preussens ifriga bemödande under de sista femtio åren, att vinna dessa smärre stater — utgången är likväl ännu oafgjord, ty Österrike har med största noggrannhet bestämt sin ställning, under det Preussen vacklat mellan Jag vill och Jag vågar ej, och naturligtvis ej kunnat vinna förtroende åt en politik, till hvilken Preussen sjelf icke tyckes hysa förtroende. Sålunda har den stora tyska nationen blifvit tantaliserad och söndrad, hennes förnämsta statsmäns talanger utnötta i oändliga inre tvister eller använda i en lumpen stats tjenst, i jemtörelse med hvars affärer ett större Jernvägsbolags transaktioner äro riktigt gigantiska. Sålänge denna dualism fortfar, måste äfven Tysklands politik fortfara att vara hvad den nu är —en af de mest vidriga. Ingendera af de båda stormakterna vill riktigt fram med sitt program. Det finnes derföre endast tvenne vägar, på hvilka denna sakernas olyckliga ställning kan erhålla ett slut. Antingen skola Österrike och Preussen komma till en förlikning, hvilken skall visa sig i ett gemensamt uppträdande eller skall Preussen till slut mera skarpt utpeka skilnaden emellan dem, och Förbundet sedan ställa sig sjelf afgjordt på ena eller andra sidan. Tyvärr kan man dock ej vänta på någon gemensam handling. Österrike har erhållit rykte för fasthet under motgångarne, men har aldrig prisats för att göra sig (godo erhållna lexor. Dess inflytande är förminskadt genom lidna nederlag, dess makt är förlamad af finansiela svårigheter. Preussen återigen utvecklar dagligen allt större tendens till en liberalare politik, och man kan med skäl säga, att, om Österrike bibehåller furstarnas förtroende, söker Preussen återigen vinna åt sig nationernas aktning. Det är derföre troligt, att förflutna årets händelser, som så mäktigt inverkat på den allmänna andan inom Tyskland, skola leda till en slutlig brytning inom Förbundet, och tiden för en sådan brytning skall ej länge låta vänta på sig. Genom att oblygt understödja kurfursten af Hessen-Cassel i hans tillintetgörande af sitt lands konstitution, har Österrike, i sjelfva verket beröfvat sig tyska nationens välvilja och sympati, just då det mest behöfde dem; då återigen Preussen, genom att protestera mot detta beslut och kraftigt förklara sig ej tänka respektera det, utplånat många obehagliga minnen etter den konung, i hvars namn det ännu styres. Ett försök har gjorts inom Preussiska kamrarne, att tadla regeringen för hennes beteende i denna angelägenhet, men detta försök har icke allenast misslyckats, utan äfven haft till följd fattandet af ett beslut, motio-: neradt af baron von Vincke, ledaren för det liberala partiet, som fullkomligt gillar regeringens beteende. Debatten är vigtig; ma-:! joriteten — 207 mot 68 — var afgörande och det allmänna intresset ovanligt spändt. Men hvad som intressar ännu mera, är tonen : i de under debatten hållna talen. Det fanns uti dem intet abstrakt eller nedantiskt. TIn