förlorat sin gadd. Må bödelns hand göra de öfriga? Tvenne af de unga förpaktarne började på pastor Ormes befallning binda Miran. Zara såg med flammande ögon huru mar behandlade den unge hinduen. Hon vände sig till vår hjelte, och frågade honom, om det var så han tänkte hålla sitt löfte. — Detta har ej hr Ashton att göra med, sade en af de biträdande, som befanns vara länsmannen. Jag har en arresteringsorder för honom. Han är anklagad för mord. Öfversten och lady Mowbray började vexla oroliga blickar. — För mord? upprepade Zara. Hvad då för mord? — För mord på sir William Mowbray. Den olyckliga qvinnan rusade utur rummet, öfverväldigad af en smärta, som inga ord skulle kunna beskrifva. Hon insåg nu klart meningen med pastorns ord, då han öfvertalade Henry Ashton att lemna sin rival åt Guds rättvisa. Miran var fängslad och det var hon som biträdt dervid! Då den vördige pastor Tordletexte såg dessa ovälkomna gäster träda in, började han brinna af en liflig åstundan att få komma undan; och under den korta striden mellan Miran och Henry hade han verkligen lyckats att obemärkt