Göteborgsposten – 28 april 1860, sida 2

om sig, och blefvo snart varse Henry Ashton, samt kahnen och pastor Orme. Det var ej tid till några vidare förklaringar. De vänner, som åtföljde Joe Beans, tryckte under tystnad Henrys hand och den lilla truppen närmade sig på khanens befallning, i stället för att gå direkte mot klostret, till den lilla förfallna paviljongen, som stödde sig mot parkens mur, och der ayahn haft sitt första möte med khanen. — Se här är en trappa! utropade röde Ralph, som sprungit före de andra; men dörren är tilläst. Flere af de unga karlarne erbjödo sig att spränga upp den. — Det behöfs icke. inföll deras anförare. — Ingången är ej der. — Hvar då? frågade Henry otåligt. — Här! svarade khanen och visade på en stor sten under trappan. Härigenom kommer man in i gången, som för till det lilla hvalfvet, der man funnit kaninvaktarens knyte, och äfven står i förbindelse med biblioteket. Alla insågo, att khanen med dessa ord kastat ett nytt ljus öfver omständigheterna vid sir Williams mord. Henry räckte honom handen till svar. Han brann af längtan att komma fram till skådeplatsen, der den dåliga handlingen skulle utföras. Stenen vred sig med en lätt tryckning på en