stämdt beslut, se efter om betjenten skulle gå öfver spången. — Jag springer min väg, mumlade han, när betjenten kommit öfver spången. Bössor och andra dylika vapen vill jag ej ha att göra med. — Ja, sök tillade han, då han såg betjenten titta in i alla buskar, han passerade förbi; du skall allt ha goda ögon, om du skall få reda på mig. Derpå smög han sig in bland trädrötterna och buskarne, ljudlöst som om han varit en liten ödla. Han stannade ej förr än han såg sig vara på långt håll från den, som förföljde honom.