Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. XXXIII. Röde Ralph hade ej väl hunnit dölja sig bland sycomorens högsta grenar, vid ändan aj allgen, förrän han började tänka öfver bästa med. let att hindra den värde Tordletexte från att komma in i klostret. Han blef under dessa funderingar varse en bred och djup graf, som skiljde trädgården från parken. Den hade blifvit gräfd, för att hindra hjortarne från att förstöra buskarne och blommorna. En id genomkorsade med blixtens hastighet Ralphs hjerna, och hans små lekattsögon gnistrade af ondskefull glädje. Man kunde endast på en smal spång komma öfver grafven, som var till en del full med vatten; stora bron var belägen i en annan del af parken. — Så skall det gå till! sade han. Den vördige presten anlände med sin nattsäck till spången. Men i samma ögonblick han befann sig på midten af densamma, knuffade få) Forts. från N:o 1—4, 6—34, 36—78, 80—91, 91—97).