Göteborgsposten – 27 april 1860, sida 1

jJhan bragt i dagen med afseende på dess J länders förhållanden och intressen, utöfvat et I väsendtligt inflytande på franska regeringen politik under konferenserna i Paris, der Do 3 hamfurstendomenas öde atgjordes. Kort derefter blef han anställd vid fran Iska legationen i Brissel, och året derpå at -Jresto han som legationssekreterare till Athen Emellertid utbröt Februarirevolutionen 184: joch Thouvenel blef afskedad af den provisori Iska regeringen; men sedan han insändt e1 I förklaring, hvari han utlofvade sig vilja tjen: republiken, lät man honom, efter gesandter Raynevals återkallande, ad interim sköta den nes plats. General Cavaignac utnämnde ho nom till gesandt i Athen, och i Januari 1849 avancerade han till fullmäktig minister i sam: ma hufvudstad. r 1850, då lord Palmerston begagnade den beryktade Pacificos smutsiga angitvelser, att uppväcka stridigheter med Grekland, vistades Thouvenel ännu i Athen och han har genom sin skicklighet och ifver väsendtligen bidragit till att baron Gros fredsmäklande mission lyckades. Kort derefter afgick han som fransk gesandt till Mänchen, der de tjenster, han gjort konung Otto i Grekland, förskaffade honom det mest välvilliga emottagande. Ludvig Napoleon, som på den tiden ännu var blott den franska republikens president och alltid förstått att värdera talangen, utsåg honom omedelbart efter statskuppen d. 2:dre December 1851, att leda de politiska ärendena i utrikesministeren. Drouyn de Lhuys var då utrikesminister, och när han reste till Wien, för att deltaga i konferenserna derstädes, öfvertog Thouvenel under tiden hans portfölj. Här vann han kejsarens gunst genom den skicklighet, hvarmed han förstod att sätta makthafvarens ider i den mest fulländade diplomatiska form. Hans vidsträckta kunskaper och fina takt gjorde honom synnerligen lämplig, att beklåda den svåra gesandtposten i Konstantinopel, dit han begaf sig år 1855. Hans energiska uppträdande mot Österrike i fråga om Donaufurstendömena, var blott den ena och minst vigtiga sidan af den verksamhet, som han utvecklade i Turkiets hufvudstad. Hans förnämsta uppgift var att försvaga Englands inflytande i divanen. Det lyckades honom att aHägsna Stratfort de Redcliffe, som sålänge häfdat Englands supremati i Orienten, men Thouvenel förmådde likväl ej öfvertala sultanen, att tillåta genomgräfningen af landtungan vid Suez. Man vill jemväl påstå, att i Konstantinopel inleddes de förhandlingar mellan Thouvenel och Bulwer, som förde till en öfverenskommelse mellan England och Frankrike i afseende på Italien och hade till följd det mellan England och Frankrike senare afslutade handelsfördraget. Grefve Walewski skall ha förmåtts att draga sig tillbaka genom öfvertygelsen om att en underordnad bakom hans rygg ledde och afgjorde de vigtigaste frågor. Sedan d. 4:de Januari 1860 är Thouvenel utrikesminister, men han kunde likväll