Göteborgsposten – 26 april 1860, sida 2

Från Utlandet. När den parlamentariska styrelseformen hade sin mest lysande epok i Frankrike och de vältaliga föredragen från deputerade kammarens talarestol beundrades af hela Europa, började några entusiaster agitera för afskaffandet af dödsstraffet och Viktor Hugo, nu landsflyktig på Jersey, då på sin äras zenith, skref sin ryktbara pamfett, En lifdömds sista stunder, i hvilken han nedlade hela makten af sin rika inbillningskraft, för att teckna de moraliska lidanden en till döden dömd menniska, som väntar på sin afrättning, måste utstå; denna vanmäktiga kamp mot ett oundvikligt öde, som rycker honom allt närmare; dessa långa timmar af vanmakt och letargi efter häftiga själsstrider; de hoppets ljusglimtar, som återupplifva den förtviflade kampen för lifvets behållande och snart åter slockna i förtviflans mörker; dessa ögonblick af vildt raseri öfver sin egen vanmakt, öfver hela menskligheten — medan under allt detta Tiden, den oblidkelige och oåterkallelige, ilar framåt, utan att uppmärksamma hans lidanden, samt bringar det olyckliga ögonblicket allt närmare honom. Det finnes en viss likhet mellan denna af Viktor Hugos penna tecknade vanmåktiga kamp och Schweitz nuvarande ställning. När Schweitzarne först kommo till medvetande af den öfverhängande faran, beslöto de att heldre riskera allt, än underkasta sig densamma. Det var förtviflans beslut. Trupper sammandrogos, ett utomordentligt sammanträde af förbundsförsamlingen hopkallades, fullmakter och obegränsad kredit lemnades åt förbundsrådet. På samma gång insändes kraftiga protester till stormakterna, och deras mellankomst anropades. Denna vädjan till andra tycktes vara den naturligaste ien sak, som intresserade andra lika väl som Schweitz, och endast få anmärkte, att dessa förberedelser till sjelfförsvar, på samma gång de begärde andras hjelp, endast kunde frambringa en falsk ställning. Det fanns likväl en utväg att komma ur denna klämma, och det var att handla 1 första ögonblicket, samt vänta och lita på andras bifall och understöd. Ett sådant beslut inneslöt risken för Schweitz att bli öfvergifvet, men det erbjöd jemväl fördelen af att skaka upp makterna kraftigare än någon protest. Hvarje dag medförde nya bevis på att Frankrike, glömskt af sina löften, verksamt tog i besittning de omtvistade distrikten, sålunda på förhand ordnande saken i sitt intresse. Dess agenter voro kringspridda öfver hela landet och tillintetgjorde, med BSardinska styrelsens medverkan, så småningom en omröstning till förmån för Schweitz, VT