När pastor Orme kom tillbaka till prestgården, åtföljd af vår hjelte, förpaktaren Ashton och khanen, mötte han i dörren mistress Jarmy, som med en vigtiz mine underrättade honom, att gamle Martin vaknat upp ur den djupa sömn, hvari han legat alltsedan förhöret, och att han flere gånger frågat efter vördig pastorn. — Har någon förändring inträffat med honom? frågade pastorn oroligt. -— En lycklig, ja, svarade den gamla damen. Kirurgen har sagt sig ega allt skäl, att hoppas hans snara tillfrisknande. Gud gifve det! Martin har alltid varit sin husbonde trogen och tillgifven; han är den ende qvarlefvande af dem, som tjenat under sir William i hans ungdom. — Har Martin begärt, att få tala ensam med mig? — Ja, herre. Pastorn gick genast in i den sjukes rum,