Göteborgsposten – 23 april 1860, sida 1

Riddarhusets stärkande om 140 år, testamentarisk framtidsmotion af kammarherren Axel Roos af I jelmsäter. I ridderskapets och adelns senaste plenum gjorde hr ÅA. Roos en framställning, som är synnerligen egnad att ådraga sig allmänhetens uppmärksamhet. Den afser ingenting mindre än att gifva ridderskapet och adeln en på förmögenhetens solida grund tryggad tillvaro för all framtid. Att hr Roos, då han velat bota den adliga bräckligheten, äfven egnat sin omsorg åt helsokällan vid Djurgårdsbrunn, torde icke kunna förringa värdet af hans storartade förslag. Vi resumera här framställningens innehåll: Förslager hafva blifvit väckta att från husets representerade ledamöter utgallra dem, som af allt för knappa ekonomiska omständigheter äro hindrade att på ett ståndet och dem sjelfva värdigt sätt utöfva riksdagsmannakallet. Det enda osvikliga medlet är att ställa ridderskapet och adelns representerade medlemmar på en finansielt oberoende ståndpunkt. Hr Roos har funnit ett medel, hvarken för den tid, i hvilken vi lefva eller för närmaste morgondag, men då han gör till sin uppgift att verka för efterkommande, följer han en föresyn, som lemnas af den äldsta och mest frejdade af Sveriges akademier. De tillgångar han eger, har han sjelf förvärfvat, och då han icke har bröstartvingar, är han sinnad att, om högloflige ridderskapet och adeln dertill lemnar sitt samtycke, använda den på en stiftelse, hvars frukter visserligen äro beräknade på en långt aflägsen framtid, men som då och sedermera allt framgent kan försätta i stort välstånd, ej alenast dem, som då lefva af den slägt han illhör och det namn han bär, utan äfven länla den då lefvande generationen af ridderskapet och adelns ledamöter till högst väsendtig fördel.