Göteborgsposten – 21 april 1860, sida 2

mod ej skall kunna sträcka sig så djupt in i alla samhällsklasser, som den luftiga och lätt åtkomliga krinolinen, hvilken kunde förfärdigas på hvarje tunnbindare eller sadelmakareverkstad. Dessutom hvilken risk! Hittils har en tjuf kunnat bestjäla en på ett litet smycke; nu nöjer han sig väl ej med mindre än hela menniskan. Fruntimmer komma att bortröfvas, utplundras på sina dyrbarheter, och blifva sedan lemnade att uppsöka sitt hem, klädda, istället för guldtyg, i den anspråkslösaste linnedrägt. Vi ligga här på en sorts utvakt mot främmande land och taga gerna moderna färska. Jag förmodar derföre att jag vid första våruppvisning skall i Trädgårdsföreningens aller få se någon dylik vandrande guldtacka; åtminstone skall skådespelet skänkas mig i Marstrand eller vid Särö. Maj stundar, men, efter hvad det vill synas ingen maj med blommor i håret. Dock, det blir väl bra med det. Hufvudsaken är att med vederbörlig kraft kunna dricka merg i benen på första Maj och således bereda sig för att kunna stå ut med sommarens alla väntade nöjen. I jernbärarlandet Wermland försummas ej denna sed. Det ses tydligt af ett tillkännagifvande i staden Cbristinehamns tidning. Då man i andra boklådor har subskriptionslistor liggande för än ett än ett annat godt arbete, så ligger äfven å dervarande boklåda en lista för teckning till Toddy