Göteborgsposten – 21 april 1860, sida 1

Skymningsprat. Hvad nu? Vill April åter drifva med min nyvaknade vårkänsla ? Har han icke staplat upp en drifva till halfva mitt lilla fönsters höjd och ännu sökt locka vintern att återkomma, genom att för honom utbreda sina hvita dukar öfver allt. Fy, han borde skäms, min käre April! Är det passande att midt i vårt civiliserade århundrade med sådan köld mottaga de glada gästerna från södern, lärkan, staren och ärlan, för att åter höra ailenast gråsparfvarnes slammer i de bladlösa trädgrenarne. Skall det kanske vara en nationell demonstration mot all utländsk import, mot andra länders konstnärer? Ännu en gång fy bay! Vet han icke att konsten är kosmopolit. Vet han dessutom icke att Ole Bull för närvarande gästar vår stad? Ja, vi hafva nu snart en hel vecka nästan hvarje dag fått njuta af hans underbara toner; han har hänfört kännarne ex professo med sin till det otroliga uppdrifna teknik, de känslofulla med sina folkmelodier, de romaneska med sina vidunderligheter i tonsprången, de lyssnande comme il faut med sitt stora rykte och den blixtrande diamanten på stråken. Alla med undantag af