Göteborgsposten – 18 april 1860, sida 1

vid en möjligtvis någon gång inträffande större olycka, då man möjligen kunnat tro att a en last vätvaror på glas åtminstone något skul. le kunna räddas, under det att man åter hållet före att allt hvad som, vid en sådan ka: sus, förts på laggkärl vore utan räddning för loradt? Dock nej, icke heller detta har det kunnat vara, ty ins. vet bävtre än vi att, om vi tänka oss ett tåg medförande 2:ne vagnar lastade med våtvaror, den ena uteslutande på fat och den andra på glas, så skulle, ifall desså vagnar genom vårdslöshet eller slarf å lokomouvförarens sida blefve kastade ur spåret och stjelpta, ej det minsta af den förra lasten räddas, under det att åter af buteljgodset allt ej ens skulle kunna krossas och förstöras, förutsatt att det vore väl och omsorgsfullt instufvadt. Utan öfverdrift kan man antaga att älminstone 25 procent af sådan last skulle vara oskadad. Således har väl ej heller detta fall haft något inflytande på den nuvarande uppställningen i fråga om frakten för dessa artiklar, och kunna vi så mycket snarare draga denna slutsats, som ins. ej nämnt ett enda ord om någon större risk vid att föra dessa varor på glaskärl än på fat. Ah, der ha vi det! utropa vi slutligen, sedan vi, nästan förlorade 1 ett kaos af gis8ningar, ej vetat huru vi nöjaktigt skulle kunna förklara saken, skrymslet, ja, det större skrymslet för buteljerna är det! — det, och intet annat, kan vara hvad som åstadkommit n. v. klassificeringen. Nu kunde saken varit afgjord till vår ärade ins. fördel och vi varit färdiga att rymma honom fältet, om vi ej händelsevis kommit att kasta ögonen i den förträffliga taxan, men der står det ju tydligt, att utrymmet är just det hvad jernvägsstyrelsen minst bryr sig om, ty den tager mindre afgift, om man skickar en lår med buteljer och ett fat våtvaror bredvid hvarandra, än om man skickar låren ensam, blott man ej tillåter sig att för transporten på jernvägen tappa våtvaran på buteljerna, ty då — ithy att genom denna åtgärd våtvaran både skrymmer och väger mindre — skall för den samma betalas högre fraktkostnader än i förra fallet. Den ifrågavarande principen är och förblir således, hvad dess tillämplighet beträffar, en trosartikel och lyckliga äro de, som icke se, men dock tro. Vi äro dock olyckliga nog att i detta fall ej kunna göra detsamma. Ins. försvarar den nu påpekade oformligheten på följande besynnerliga sätt. Han säger att då ett sådant sätt att gå till väga vid afsändning af godset ej gerna kan komma i fråga, alldenstund det ju blott i högst få fall skulle kunna vara förenadt med större fördel att handla på ofvan antydda sätt, så är intet skäl att få en sådan sak ändrad, derför att man kan säga: man skulle kunna göra det. Till hvilken slapphet ilagstiftningsväg -— och hvad är en taxa annat än en lag? — en sådan grundsats skulle kunna föra, ifall