Göteborgsposten – 18 april 1860, sida 1

enfaldig, lika okunnig som jag; Huru har du kunnat lära dig allt detta? — Genom att lida! ... Farväl, jag måste begifva mig till Carrow. -—Dess portar äro redan tillstängda. — Jag tänker icke gå in. — Och fönstren äfven, tillade förpaktaren, som darrade vid tanken på att hans bror skulle utsätta sig för den förfärlige fiende, om hvilken han talat. — Jag har lefvat tillsammans med Ilinduer och vildar, återtog renegaten ; och jag kan läsa ett tecken, der andra endast skulle se ett vissnadt blad eller en söndertrampad blomma. Lita på min klokhet: kommer du ihog, tillade han, att du lofvat mig för ännu tre dagar förtiga för Henry Ashton det band, som förenar oss. — Tre dagar! Har jag gjort ett sådant löfte? ... Nåväl, må göra! Det blir ett svårt arbete, värst likväl är det, att dölja det för min hustru. — Och nu, farväl! sade Filip och tryckte hans hand; om Gud låter mig behålla lifvet, skall jag broderligt betala din godhet; om jag dukar under, så faller jag under uppfyllandet af min pligt, och min död skall infria en ännu större skuld än den, som jag har till dig. — Tala ej om döden, Filip, utbrast förpaktaren, då du har en son sådan som Henry