Göteborgsposten – 17 april 1860, sida 1

Vestra Stambanans Frakttaxa. II. Vi öfvergå nu, enligt vårt löfte i n:o 87 till en närmare granskning af de motskäl som af ins. blifvit anförda till försvar för der n. v. frakttaxans uppställning och för klassificeringen af de i densamma förekommande varuartiklar. Ins. erkänner visserligen rätt mätigheten af vårt hufvudpåstående, nemligen att taxan måste undergå en betydlig revision, för att åtminstone i någon mon kunna motsvara såväljernvägens egnaintressen som den trafikerande allmänhetens billiga fordringar, men, ense härutinnan, anser han dock våra anmärkningar emot klassificeringen tåla en smula kalfatring, hvadan han till särskild vederläggning upptagit hvar och en af våra gjorda anmärkningar emot beskattningen af några i taxan upptagna varuartiklar, hvarvid vi ansett att man gått till väga på ett, minst sagdt, högst besynnerligt sätt. Innan vi öfvergå till bemötande af dessa anmärkningar, torde det tillåtas oss att i förbigående fästa oss vid en åsigt, som ins. uttalar redan i början af sin uppsats och hvilken vi så mycket mindre vilja låta oanmärkt passera, som den för mången, hvilken ej närmare satt sig in i saken, torde innebära ett skenbart stöd så väl åt ins:s påståenden i öfrigt som särskilt för hela frakttaxan. Han säger nemligen att det vid ett nytt företag allmänhet är klokast att så litet som möjligt experimentera, hvarföre man till en böran antager hvad andra genom erfarenhet inhemtadt och bibehåller hvad sålunda erhållits,