Göteborgsposten – 16 april 1860, sida 1

Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. — Äfven han ... Detta är kanske det bästa. Jag skulle ej vilja eröfra min maka utan strid. Då Ellen väl är min, kan jag bekämpa sjelfva ödet och dess elaka vexlingar. Jag behöfde litet retning, tillade han, och det har jag nu fått. Englands fuktiga och tunga luft hade isat mitt blod, hvilket var som ett fruset vatten i mina ådror; nu cirkulerar det åter lätt och fritt. e Hans bundsförvandt deremot blef allvarsamt orolig öfver vår hjeltes återkomst, och han lyckönskade sig i hemlighet öfver att ha erhållit det vigtiga papperet, innan den olycklige budbäraren anlände. — Jag måste tala vid Ellen, inföll Miran. — Jo, nu! upprepade han med bestämd ton. Hennes åsyn skall lugna virrvarret i min hjerna; hennes röst har alltifrån barndomen haft förmågan att stilla mig, då jag varit förhäftigt upprörd. Vigseln måste ega rum redan i afton, ) Forts. från N:o 1—4, 6—34, 36—78, 80—87).