Göteborgsposten – 14 april 1860, sida 1

Hvad finnes väl snabbare här i verlden, är instinkten hos en qvinna som älskar? Förpakterskan gissade genast, det han hade något nytt att berätta om deras brorson. — Har du fått något bref, Joe? — Nej, nej. — Nej! upprepade hon något nedslagen; jag trodde det så säkert. I detsamma hördes ett lätt buller ute i förstugan; och Birdseye, förpaktarens gamle favorithund, skällde glädtigt. Förpaktaren och hans hustru kommo nu ihåg, att han vanligen brukade skälla så förr, då deras brorson återvände hem från klostret eller prestgården. De började båda blekna. De kastade en bönfallande blick på Joe Beans, liksom för att bedja honom göra ett slut på denna ovisshet, som var ännu mera plågsam än det svikna hoppet. — Glädjens, sade den unge mannen, jag medför nyheter från hr Harry . .. Men jag vågade icke säga er det alltför hastigt. — Han är kommen tillbaka! utbrast förpakterskan, hvars uppmärksamhet ånyo väcktes genom Birdseyes glädjeutgjutelser. Jag är säker om att han kommit tillbaka! Hör blott på den samle vännen derute! Harry, Harry! Då vår hjelte uppsnappade ljudet af dens röst, som för honom varit en mor, kunde han ej ängre återhålla sina känslor, utan skyndade in i