Göteborgsposten – 14 april 1860, sida 1

eller också blott en jemförelsevis ganska ringa sådan emot hvad den bättre lottade minoriteten är lycklig nog att kunna göra. Kan en författning, som leder till sådana resultater, vara byggd på en rätt princip? Må det tillgifvas att vi tvifla derpå. — Hvad är det, om man noga tänker efter, som ger jernvägen frakter, så att institutionen bär sig så pass den gör? År det ej just de ofvannämnde undantagsartiklarne och de vid transporten af dessa tillämpade principer af lokaltaxor som utträttat detta? Då erfarenheten visat att så är förhållandet eller att undantagsbestämmelserna förmått åstadkomma detta, förstå vi sannerligen icke hvarföre man ej adopterar grundsatsen i sin helhet i stället för att blott undantagsvis tillämpa den. — Vår ärade ins. medgifver sjelf att han delar våra åsigter om behöfligheten af lokaltaxor, dock, tillägger han, torde det vara nära nog overkställbart att dermed gå så långt, som tidningen förordar. Vi taga fasta på detta uttryck nära nog, ty, då den ärade insändarens åsigt i detta fall ej har ett ringa vitsord, få vi derigenom ett ytterligare stöd för vår åsigt, att uppgiften, ehuru svår, dock låter sig lösas. Och hvarföre skulle det också vara omöjligt? Det är visserligen sannt, att en taxa, uti hvilken man utgår från principen af lokaltaxor, måste blifva ganska diger, men ej är det skäl att afstå från en nödvändig reform derföre att den är förenad med vissa svårigheter och ett ej ringa besvär? Taxan upptager, som vi förut nämnt, omkring 430 olika varuarliklar. Om vi nu antaga att det på V. Stambanan blir omkr. några och tretio stationer och man skulle uppgöra sådana tariffer, att det för hvarje varuartikel bestämdes en olika afgift pr Lisp. stationer emellan, under det man dessutom alltid strängt följde den grundsatsen att afgifterna böra beräknas högre för kortare distanser, men deremot relativt lägre i fråga om längre afstånd, så skulle visserligen uppgörandet af en sådan taxa vara förenad med ett ansenligt arbete och ej ringa svårigheter i öfrigt, men då den. trafikerande allmänhetens billiga anspråk på så sätt skulle se sig bäst tillfredsställde, skulle en måhända föga anad tillväxt i freqvensen å jernvägarne medföra den rikaste belöning för allt besvär man gjort sig, att ställa saken på ofvan angifna sätt. Vi skola i nästa uppsats till pröfning upptaga vår ärade insändares motskäl mot behörigheten af de anmärkningar, som vi forit gjort ifråga om klassifiseringen af varorna m. m. i nuvarande taxa.