Göteborgsposten – 14 april 1860, sida 1

Innan vi öfvergå härtill, torde det doci tillåtas oss att till vår ärade motståndare fram ställa en fråga, hvilken vi önska att få, uta alla möjliga omsvep, rakt på saken besvarad Anser nemligen insändaren ej i likhe med oss jernvägarnes stora uppgift vara der att i möjligaste måtto möjliggöra transporter af alla varor utan undantag, synnerligen pc längre håll, samt att genom billigheten i sin: taxor, så att säga, minska afstånden ortei emellan i den mån detta låter sig göra? Besvaras denna fråga med ja, såsom v förmoda, och vi derigenom så till vida är med hvarandra på det rena, så fråga v vidare, är det ej då en orimlighet. ja, reni af en contradictio in adjecto, att på samma gång tala om minskade afstånd orter och orter emellan, som man, vid beräkningen aj kostnaden för hvarje 2Z., hvilket skall föras på jernvägen, måste multiplicera vigten med det milantal som godset har att tillryggalägga på jernvägen, för att finna afgiften? En godstrafikant vill skicka 2 tunnor hafre från Töreboda till Göteborg och man räknar ju då så här. Dit harjag 17,15 mil, räknar den tjenstförrättande bokhållaren, spanmål går i 4:de kl., alltså 25 öre pr skepp. Sjutton gånger tjugofem gör 4 rdr 25 jemte 2 öre för den 0,15 milen, alltså tillsammans (för 4 ctr) 4 rdr 27 öre. F) Är detta den afsedda minskningen i afståndet orter emellan? Qvarstår ej rumförhållandet på så sätt alldeles oförändradt och framsticker ej detta på det bjertaste just genom att gå så tillväga vid beräkningen af godsafgiftens erläggande? Hvad blir emellertid första följden af ett sådant beräkningssätt som detta? Jo, att taxan omöjligen kan i sina konseqvenser tillämpas, hvadan man dagligen ser sig nödsakad att frångå hufvudprincipen, för att än för en och än för en annan varuartikel göra undantagsstadganden, hvilket åter hos andra varuafsändare väcker ond blod, som man säger, samt leder till reflexioner, som utfalla föga gynnsamt för vare sig sjelfva institutionen eller för dem, som hafva administrationen om densamma sig anförtrodd. Nuvarande godstaxa upptager omkr. 430 olika varuartiklar. Bland dessa äro sådana undantagsbestämmelser stipulerade för spanmål, bräder, plank, timmer och ved, att det möjliggör transporten af åtminstone dessa varor äfven på längre afstånd, ty i annat fall skulle hela institutionen af brist på frakter gå under. Om man nu antager en varuafsändare för hvarje vara, som i taxan är upptagen, så är det blott fem af dessa, som komma i åtnjutande af de med jernvägar afsedda fördelarne eller att kunna transportera sina varor på längre afstånd, under det att de öfrige 425 — en något stor pluralitet! — antingen alls icke kunna draga någon nytta af jernvägen ) Man må ihågkomma att vi nu tala om taxan sådan den var då diskussionen böriade, hvarföre senare modifikationer i spanmålstransporterna här ej kunna tagas med i räkningen.