Göteborgsposten – 14 april 1860, sida 1

Familjhemligheten.?) Roman af J. F. Smith. Joe gaf sig knappast tid att säga Susanne ett enda ord till afsked; han längtade efter att få bli ensam med Henry. -— Herr Harry, sade han, då de kommo in på den långa, med häckar kantade trädgård, som förde till farmen, då ni reste utrikes, lofvade jag er att vaka öfver miss Ellen. — Det är sannt, Joe. — Vredgas icke öfver mig, om jag ej gjort allt hvad jag lofvat. Det är icke mitt hjertas fel, ty det har alltid varit godt, utan mitt hufvuds. Jag hade bort döda honom ? — Döda! hvem? — Miran-Hafaz. Och jag skulle äfven ha gjort det, om jag endast varit säker på ert bifall! Då skulle ni varit lycklig nu. — Icke för allt verldens guld! Denne man är hemfallen åt mig. Vid himlen, jag skulle hata hvarenda en, som vågade ställa sig emellan mig och min hämnd!... Joe, ni är min förste vän; Gud hade gifvit en andre, lika uppriktig, lika till) Forts. från N:o 1—4, 6—34, 36—78, 80—86).